Efter som Mjölkgrisen vill ammas varannan timme på natten och min rygg är slut som artist, så har jag bara ett nyårslöfte: Ha tålamod med bebis, bli inte arg! Det är inte hennes fel att hon ärvt sina föräldrars bottenlösa aptit och att jag fått en rygg som endast Quasimodo skulle tacka ja till (nån som har tips på nån grym naprapat i Stockholm?). Ibland när jag ligger och ammar henne på natten brukar jag, förutom att ligga och sniffa in hennes doft eller klappa hennes fjuniga skalle, titta på bilder från förlossningen och graviditeten. Tänk att det här lilla monstret kommit ur min mage - det är fortfarande en bisarr känsla! Sommar i Italien. Första ultraljudet. Nykläckt.
