Igår var det dags för Lilos fem-års-kontroll – och hon var så peppad. Jag tror att hon kände sig stor. Hon visste att hon skulle ta en spruta (mot polio) och hade samlat mod för det. Och sprutan gjorde lite ont. Det blev värk i armen och på kvällen blev hon lite hängig. Jag tröstade henne med glass och kärlek. Och det funkade. Men sen när hon skulle lägga sig för att sova sa hon: "Mamma, när jag tänker på sprutan så är det som att mitt hjärta slutar att slå. Det gör att jag inte kan sova". Så jag berättade om hur vuxna människor ibland brukar göra för att sova: räkna får. Men istället för får så bad jag henne tänka på små och fluffiga lammungar som hoppade över en liten bäck. Vilket verkade funka: "Åh, mamma, dom är så gulliga!". Sen slocknade hon. Lilo har för övrigt vuxit 11 cm på ett år! Hon är 116 cm och väntar nu ivrigt på att det ska bli sommar så att hon kan åka fler attraktioner på Grönan.
