I helgen letade jag som en galning efter en solresa för mig och Lilo. Men av många skäl så tar det ändå emot att åka själv med en 5-åring. Det är inte bara svindyrt men det är också lika mycket njutning som jobb. För det är ju inte så att man kan slappa av när man är vid hav eller en pool med en liten person. Det enda man gör är ju i princip att titta på sitt barn eller hänga i vattnet med det. I alla fall med Lilo, det enda hon vill göra är att bada. Och jag skulle tycka att det var härligt att få gå på toaletten själv också under en semester... Och låta Lilo slippa att hänga på mig dit för att ingen annan passar henne. Jag känner helt enkelt att det är svårt att slappna när man reser själv med ett barn. Men jag känner att det finns en press att dra iväg med sitt barn. För hur kul är det att barnet inte kan njuta av sommaren pga detta deppiga väder? Men för mig är det egentligen tio gånger lättare att vara hemma eftersom vi då kan umgås och hitta på saker med andra. Och vilket är egentligen roligast för Lilo? [caption id="attachment_11383" align="aligncenter" width="640"] Utsikt över Etna.[/caption] Hur som helst, om en vecka drar hon till underbara Österlen med sin pappa och är borta i två veckor så hon får ändå sin sommarnjutning. Jag då? Jo, jag lade själviskt nog (den ständiga mammaskulden) pengar på mitt eget resande (min kära sambo ska också med) och åker till Sicilien i fem dagar. Jag har en sån craving på att åka just dit. Kanske handlar det om att mitt halva jag har DNA just därifrån, för det finns inget klimat jag älskar så mycket som just det på Sicilien. Och maten! Den bästa i världen om du frågar mig. När Lilo blir äldre ska jag ta med henne dit. Precis som min pappa gjort med mig.
