Det är få helger jag är helt utan Lilo. Och när jag är det, som just i dag, händer det så mycket i mig. Jag vill göra allt jag inte hunnit med eller kunnat: gå på bio, träffa vänner, gå ut och äta, shoppa och så vidare. Och så de tråkiga och praktiska sakerna som att städa och handla så klart. Man kan tycka att det verkar skönt att vara utan barn ett par dagar, men faktum är att jag bara går och längtar ihjäl mig efter min lilla älskling. Jag tänker på henne hela tiden och tänker på allt vi ska göra tillsammans när vi ses. Det är nästan så att jag blir lite deprimerad utan henne. Jag känner mig klyschigt sagt halv utan henne. Och det är då man kan börja lipa till en sån enkel sak som en bild i DN på Skansens lemurer som myser med sina barn i solen. Sötchock från dagens DN.
