En manlig bekant till mig är på Max och äter med sina två barn. Det är sådär kaosigt som det är med två barn (ett litet och lite äldre). En man och en kvinna går förbi dem och ger honom beröm: ”jäkla uppfriskande att du fixar det där”. Det här är galet på så många sätt. Aldrig har väl en mamma fått beröm för att hon tar hand om/är med sina barn. Men samtidigt, som pappan säger själv, så är det ju så nedvärderande för pappor att få höra sådana kommentarer: ”Sjukt att samhället har satt oss på en nedvärderande plats som föräldrar. Att vi män inte klarar nåt utan en mamma/kvinna. Under mina 9 månader som föräldraledig fick jag kommentarer varje dag. Att jag var stark, duktig, omanlig osv osv. Bara för att jag var hemma med vår son som då var 8 veckor gammal”. Men samtidigt tar bara män i genomsnitt endast ut 106 föräldradagar innan barnen fyllt åtta år, enligt Försäkringskassan. Papporna tar idag alltså inte ens ut hälften av de dagar som de har rätt till. Inte speciellt jämställt. Och heller inte jämställt att familjer ”inte har råd” att låta pappan ta större del av föräldraledigheten. Vi må vara ett av världens mest jämställda länder, men ärligt talat - vi är inte det! Kolla bara hur det ser ut i hushåll. Vem är det som oftast sköter marktjänsten hemma? Vem fixar det mesta för barnen? Och vem är det sen som blir kritiserad om man drar iväg från barnen på semester? Vi har så vansinnigt långt kvar till jämställdhet.
