Gråter du framför ditt barn? Jag har väldigt lätt till gråt vilket gör att Lilo har sett mig gråta rätt många gånger. Och även om jag vet att gråt är ett sätt att för oss att uttrycka oss, precis som att skratta eller bli arg, så känner jag mig som en så dålig mamma när det händer. För jag vill inte att Lilo ska bli orolig och känna rädsla pga av att JAG är ledsen. Jag kan endast minnas att min egen mamma gråtit framför mig EN endaste gång när jag var liten. Och det var när min mormor dog. Och det var mer hemskt för mig att se mamma ledsen än att mormor dog (hade ingen nära relation med min mormor). Hur som helst, igår hände det, jag kunde inte hålla mig. Tårarna bara kom, pang så där på en gång! Som vanligt sa jag till Lilo, du behöver inte vara rädd. Ibland är mamma ledsen, som alla människor kan vara ibland – och hon svarade att hon förstod och att hon skulle hjälpa mig att bli glad igen. Och så gick hon till sitt rum, och kom tillbaka med det här: Jag översätter: Jag önskar att kärleken är nu. Grattis mamma. Jag älskar dig. Ja må hon leva. Och då började jag så klart gråta ännu mer. PS. Jag fyller inte år, men Lilo tyckte att vi skulle fira mig så jag blev glad. Och nu är jag glad igen.
