I går kom jag hem från Indien! Tolv dagar utan Lilo var en låååång tid. Direkt när jag kom hem så hoppade jag in duschen, bytte om och sprang till förskolan för att hämta henne tidigare. Och hennes min när hon såg mig – har aldrig sett ett större leende och hon skrek: Maaammmaaaa!!!! Så himla härligt att få hålla henne i min famn igen. Och sedan mysa med henne hela kvällen. Innan jag fick barn kunde jag nästa tycka att det var jobbigt att komma hem själv till min lägenhet efter att ha rest. Jag fick nästan ångest av det. Det blev liksom så påtagligt att jag var singel och barnlös. Jag har aldrig haft någon att komma hem till på flera år. Men nu är ju Lilo min familj och det är så annorlunda att faktiskt ha någon att komma hem till. Jag är så tacksam att jag har det – även om vår familj är liten. [caption id="attachment_6689" align="aligncenter" width="690"] Lilo "gömmer" sig.[/caption]
