Jag är en dårmagnet, det är sen gammalt, men i dag var det riktigt läskigt. I eftermiddags promenerade jag med barnvagnen på Hornsgatan. Ungefär vid Zinkensdamm ser jag en man attackera en kvinna. Han skriker "hora!" och vevar och slår mot henne. En modig kille lägger sig i och då börjar den mycket aggressiva mannen att gå mot honom i stället. Jag ringer 112 och berättar vad som händer och ger signalelement med mera. Under den tiden kommer mannen mot mig och barnvagnen samt ett par i 50-årsåldern som står bredvid. Jag blir livrädd att han ska ge sig på Lilo. Paret, med bra med civilkurage, ställer sig som en mur mellan mannen och vagnen. Adrenalinet i mig pumpar. Han går runt oss och fokuserar i stället på sin spritflaska och börjar att halsa och drar sedan vidare. Den vettskrämda kvinnan återvänder till skakande till platsen. Hon äger butiken precis bredvid och berättar att den okända mannen kommit in och fått spel och börjat hota henne för att "hon inte sålde knappar". Jag väntar med henne i butiken till polisen kommer. Poliserna förhör oss, och jag ger signalementet på idioten igen: "tänk Kronblom, han är jättelik Kronblom". Lilo bajsar och ler under hela förhöret. Polisen smälter en aning och hon lyckas till och med få den skärrade kvinnan att tänka på nåt annat i en sekund. Jag ger signalementet igen och efter cirka 30 minuter lyckas de gripa honom med min beskrivning "vittnet säger att han ser ut som Kronblom med grå munkjacka och grön parkas". Och jag ska peka ut honom. Känns som jag är med i nån risig "Beck"-film typ. Polisen: "Han är faktiskt lik Kronblom". Jag och bebisen får sitta i en polisbil med med tonade rutor. Mannen finns i polisbilen framför oss och förs ut och placeras vid ett upplyst skyltfönster. Och jag pekar ut honom. Sen fortsätter förhöret i kvinnans butik och sen kramar jag och kvinnan varandra och vi bestämmer att vi ska ses och fika vid ett senare tillfälle. Men det värsta av allt? Kvinnans hyresvärd, han gick förbi i tumultet och sket i hennes vädjan om hjälp. Stannade inte ens för att hjälpa oss, inte ens ringa polisen. Min sex veckor gamla bebis har mer civilkurage än den ynkryggen. Puh, vilken dag.
