Jo, jag har absolut blivit blixtkär tidigare, men i mitt bakhuvud har jag på något sätt alltid vetat ändå att förhållande aldrig skulle funka utan att det var mer "passion" än "vettigt". Den här gången känns det som både passionerat och vettigt – och tryggt. Det är så jäkla mäktigt att bli så förälskad i en person som man vet är bra för en och samtidigt är den mest attraktiva person jag vet. Han får liksom alla män runtomkring honom att se bleka ut. Ja, ni hör hur jag låter? Men ändå en så häftig känsla att bli sådär tokförälskad efter lång tid av dålig dejting och förhållanden (hm, vet inte ens om jag kan kalla dem förhållanden) som har tagit så mycket mer energi än vad de gett. Och hur läskigt det än är så går jag "all in" nu – det får bära eller brista. Det finns ingen anledning att vara rädd eller tveka när det känns så jäkla underbart.
