Hur mycket jag än accepterar min kropp så medför det alltid en viss ångest den första dagen på semestern när man ska klä av sig. Det handlar kanske mest om omställningen från tjocka täckjackor till bara en baddräkt. Men den lilla ångesten finns alltid där oavsett hur stark jag känner mig. Och jag tror att flesta känner så oavsett hur vi ser ut! Känner män också så här när de klär av sig? Eller ligger den här ångesten så långt rotad i oss att det nästan sitter i generna? Hela våra liv har vi kvinnor blivit bedömda över hur vi ser ut, och omedvetet har det säkert påverkat oss vare sig vi vill eller inte. Och vilka har de flesta kommentarerna kommit från? Jo, män. Män som inte ens spelar i samma liga som en själv. Och ändå har man påverkats. Nej, fuck it – kroppsångesten ska utrotas. Och det börjar med hur vi pratar om kropp med våra barn – att inte kommentera andras kroppar framför dem, inte prata om vikt och att visa att mat är något njutningsfullt – inte ångestladdat!
