För nästan exakt två år sedan satt jag på en uteservering med en kompis och blev kanonpackad. Orsaken till detta vara att jag var upprörd och ”behövde alkohol”. Vi hinkade i oss vansinnigt mycket, jag och A. Så mycket att jag, när vi lämnade krogen, plockade upp ett lysrör från gatan och lekte att det var mitt lasersvärd. Min kompis A skämdes ihjäl när jag råkade slå i lysröret i något så det sprack. Ja, ni kanske vet hur det låter när ett sådant spricker? Det blir som en liten explosion och lämnar glassplitter överallt. När jag vaknade morgonen efter hade jag megaångest. För allt jag inte mindes. Jag minns bara att A skämdes över mig och det var nog för mig att gräva ner mig i sängen igen. Jag har så klart gjort mycket värre saker än så på fyllan. Sårat människor, betett mig som ett svin... Jag minns kanske en tredjedel, och det jag minns inte är inte speciellt charmigt. Jag och sprit går inte ihop. Och så är det så klart inte bara för mig. Det ironiska i den här situationen är att jag söp för att jag hade varit på begravning. Det var en i vår familj som gått bort av just sina många år dagligt supande. Ett par veckor innan begravningen hade jag och en anhörig besökt denne på sjukhuset och mötts av kropp och som kämpande för sitt liv. Vet ni hur man ser ut när levern blivit förgiftad av alkohol? Skinnet blir gult, det uppstår fläckar på kroppen och personen är på snudd till oigenkännlig. Det ser ut som att man åldrats 15 år på en dag. Den synen är det värsta jag har sett. Kroppen rycker och kämpar medan personen är inte kontaktbar. Fyra dagar senare dog han. Alkolisten fick ett ett val av läkarna: Om du slutar att dricka nu kan vi rädda dig. Om du är fri från alkohol över ett halvår kan vi byta ut din lever. Annars kommer du att dö. Det är säkert. Vad tror ni att denne valde? Självklart drycken. För hur ska du bara huxflux kunna stoppa en sjukdom? Ett beroende kan man inte avbryta hur och när som helst. Det kräver tid av behandling och framför allt vilja. Hur lätt är det att finna vilja för en människa som inte upplever lycka om denne inte får sitt rus? Det kanske är nåt att tänka på när man hånar eller tycker att alkolister, drogmissbrukare och anorektiker/bulimiker får skylla sig själva. Jag har själv varit en av dem som fnyst åt dem. Jag är bara jag och mina upplevelser kring alkohol är mina. Jag vet ingenting om Persbrandts beroende, men ingen kan väl ändå tro att han mår bra under filmklippet som Expressen visat? Det finns ingen vinnare i Persbrandt-gate.
