Undrar hur många vi kvinnor är som har gråtit i helgen för Josefin Nilsson (och alla kvinnor som detta rör). Jag och Lilo tände ett ljus för henne här hemma i går och jag sa till henne att det var för alla världens kvinnor, inklusive oss själva. Även om man lever i ett bra förhållande så finns det INGEN av oss som inte känner någon kvinna som har upplevt psykisk eller fysisk misshandel. Jag har själv varit där. Och det är fan inte lätt att ta sig därifrån. För mig var det så att jag tappade allt självförtroende och blev en person jag inte ens kände igen, tappade min befattning, min självrespekt. Kändes som att jag hade ett koppel på mig som jag slutligen lyckades slita av. Så hur vet man om man är i ett destruktivt förhållande? Här kan man kolla av efter tecken som att personen: Han lätt att blir frustrerad och arg Inte känner skuld utan skyller sina fel och misstag på andra Har svårt att uppfatta andras känslor Inte respekterar inte regler eller gränser Inte lär sig av sina misstag Inte accepterar att andra involveras Bråken går överstyr så att man skriker på varandra, säger elaka saker eller är våldsamma. Använder sig av passiv aggressivitet Och när du märker att du: Är mer ledsen eller arg än glad eller känner dig deprimerad När du märker att du slappnar av när din partner inte är vid din sida När du lever i skuggan av den andre och anpassar sitt liv extremt efter denne. Så mycket att du förlorar dig själv. Man kanske slutar att göra vad man tyckte om att göra innan och slutar umgås med dem man tyckte om att umgås med innan relationen Du har blivit osjälvständig och självkänslan minskat, du kan exempelvis känna dig ful och osäker Du undviker att säga din mening Man blundrar för eller har överseende med återkommande lögner och svek
