Ni vet föräldrar som låter sina pojkbarn härja på som att de vore typ orcher och samtidigt säga meningen: "Boys will be boys"? Är inte det den tröttaste meningen som existerar? För ett par år sedan stötte jag på en pappa som sa just så när hans två killar runt 6-8 år i princip stod på borden, på en restaurang, och gjorde middagen ganska jobbig för oss andra i sällskapet. Och det är ju så klart inte pojkarnas fel – blaimar bara deras föräldrar som uppmuntrar ett sorts "Vikings"-beteende och tycka att det är naturligt att låta pojkar ta så mycket plats – för att de är just pojkar. Jag tycker att komikern Messiah Hallberg (pappa till Louise, 8, och Nils, 5) uttryckte det väldigt bra när jag intervjuade honom i senaste mama (och gav en känga till andra pappor som faktiskt måste vakna upp!): – Jag tycker också att många pappor är kvar i en viss roll, de som till exempel brukar säga ”pojkar är pojkar” när deras son kanske står på ett bord på ett kafé… Nej, det är inte en apa du uppfostrar, det är ett barn! Det är en hemsk norm att män tror att de måste ha det här apbeteendet i sig för att vara just män. Och det finns inget genetiskt att skylla på här heller, pappor är inte sämre på barnuppfostran än mammor – de behöver helt enkelt börja att bry sig mer.
