Tack för alla kommentarer angående den stora frågan (blogginlägget nedan) om man ska välja en kontaktbar donator eller en icke kontaktbar donator. Jag funderar så mycket nu så att jag blir alldeles snurrig i skallen! Jag har dragit ut några av era kommentarer här som jag gärna vill kommentera tillbaka: "Jag tycker att barnet ska ha rätt att välja själv om hen vill ta reda på mer om sitt ursprung eller inte. Det är inte ett beslut du som mamma ska fatta åt barnet. Väljer man anonym donator är dörren stängd för all evighet. Det är inte rätt." /Anna 1 "Det är något speciellt med vår genetik och vikten av att veta vart ifrån man härstammar. Hurra för dig som tar ditt barnafödande i egna händer! Men har du valet så ge ditt framtida mirakel chansen att själv få välja om han vill ta reda pa vem han till 50% härstammar från. Kanske kommer han inte ens vilja veta. Men frånta honom inte det valet." /Sofia Jag: Jo, det är precis den här frågan jag brottas med. Det negativa här är att jag är rädd att barnet ska tro att det kommer att finnas en pappa där för hen i framtiden. Eller att hen bygger upp en fantasibild över den här personen som ju aldrig kommer att ha en papparoll i hens liv. Det finns bara en förälder – och det är jag. Men jag förstår också att man vill veta sin historia, vem man härstammar från – och jag anser mig inte ha full rätt att ta bort den möjligheten. "Tänk att du är på ett barnhem och det finns dokumentation om det adopterade barnets föräldrar. Och så ber du barnhemmet att bränna upp papperna så att det aldrig går att spåra föräldrarna. Det hade inte känts rätt för mig. Om man väljer okontaktbar donator så har man gjort ett val åt barnet som är oåterkalleligt men som samtidigt nästan handlar om en mänsklig rättighet. Rätten att veta var man kommer ifrån – om chansen nu ges. Nåväl, oavsett vad vi främlingar tycker så kommer du fatta det beslut som är bäst för er." /Anna Jag: Går det att jämföra barn som kommit till genom en donator med adopterade barn? Jag funderar mycket över det här och ska prata med två av mina kompisar som är adopterade om hur de skulle ha resonerat! Tänker att det kan göra mig lite klokare i valet. "Och jag håller inte alls med om att den personen Ur Ditt Barn Perspektiv ”bara” bidragit sperma – sperman är ALLT (liksom ägget), det som skapar detta nya lilla Liv, denna nya individ! Givetvis ingen pappa men så mycket mer innebörd för en människa – halva ens genetiska jag! Diskussionen kring vem som är barnets pappa/ej pappa/donator kommer du troligen ha många gånger under ditt barns liv så när ditt barn (som jag verkligen hoppas du får!!) är 18 år råder nog ingen tvekan på att det inte är en riktigt pappa." /Lina Jag: Oavsett om jag väljer en kontaktbar eller icke kontaktbar donator så kommer jag aldrig att använda ordet "pappa" – vad jag ska kalla donatorn och hur jag ska prata om honom med barnet kommer jag att göra research på. Jag vill inte förvirra barnet på något sätt. "Jag hade valt anonym. När man är två som skaffar ett barn, i par, som vänner, av misstag etc är man ändå två föräldrar som gör ett barn tillsammans och blir föräldrar om man väljer att behålla det. Även om man sen kanske inte kommer att bo med sitt barn pga skilsmässor etc Nu är det ”bara” du som ska ”göra” ett barn och bli förälder. Donatorn är inte en förälder. Ditt barn kommer bara att ha en förälder, inte två mammor eller en mamma och en pappa. En donator kan bidra på olika vis till andra, en njure, ett ägg, en livmoder, sperma, en lever etc men en donator är ingen förälder som väljer att skaffa ett barn med dig. Så resonerar jag i den frågan och hade helt enkelt förklarat för mitt barn att du har bara en förälder och att jag fick hjälp av sjukvården att bli förälder. Ett sätt att vända och vrida på frågan är att tänka om du hade en partner, en flickvän eller steril man och ni tillsammans fick hjälp av kliniken skulle donatorn då vara anonym eller ej?" /Flipp Svar: Jag kan ärligt inte svara på hur jag skulle tänka om jag var i ett parförhållande och vi skaffade barn med hjälp av en donator. Men jag tror att jag ändå hade varit velig i frågan. Ska man ta bort rätten för barnet att veta vems DNA hen har i sig – även om det finns två föräldrar?
