Nej, jag var inte ute i pulkabacken med Lilo igår, inte heller var vi ute och njöt av den krispiga vintervädret... Den enda gången vi var ute var för att handla popcorn som vi BEHÖVDE när vi låg inne och kollade på film hela dagen. Sen när Lilo somnade för natten så kom den där känslan liksom krypande på... Samvetet: "Varför gick inte du ut i det fina vädret som alla andra föräldrar verkade göra? Du är en dålig morsa!" Det är så lätt att känna sig sämst när man ser andra föräldrar lägga upp de där perfekta aktivitetsbilderna på instagram. MEN VARFÖR känner man så här egentligen? Så onödigt. Barn gillar ju att mysa också! Känner ni igen er i detta? Varför jämför man ens sitt föräldraskap med andra? Och måste barn aktiveras jämt?
