Jag bor på Folkungagatan – ett stenkast från Medborgarplatsen. Det är ibland väldigt stökigt här omkring då det ligger en mängd barer här som lockar personer i alla åldrar. Men jag är aldrig rädd när jag går här, inte själv, inte med barnvagn. Men vissa dagar/kvällar skulle jag aldrig gå ut med Lilo. ALDRIG. Som i går. Det finns nämligen ingenting jag är mer rädd för än en grupp upphetsade män, som super tillsammans, för att gå och kolla på fotboll. Speciellt vid derbyn. Klockan 17 i går var jag på väg hem i tunnelbanan. Jag möts av rök i uppgången (nån nisse hade satt eld på nåt bara för att) och när jag kommer upp har polisen spärrat av gatan och så hör man det där brölet av män som skriker på ett sätt de förmodligen annars aldrig gör. Gnagarna eskorteras genom Götgatan som att de ägde den. Jag skyndar med Lilo och vagnen. Rädd för att hamna i en klunga och orolig över att Lilo, åtta kilo liten, ska få i sig av röken. Senare ska jag gå ut igen (utan bebis) för att träffa några vänner. Väl i gamla stan, efter matchen mellan AIK och Djurgården ser jag supportrar igen. Brölet och poliseskort. Just det, de äger ju tydligen Gamla stan också. Jag väljer att inte åka hem innan jag vet att matchen är över. Jag vill inte träffa supportrarna på tunnelbanan. När klockan är 23 åker jag hem. Utanför min port står fyra piketbussar. Vid puben bredvid står ett gäng killar uppradade av polisen. Det har tydligen omhändertagits 40-50 stökiga personer under kvällen. Det här är alltså "att gå på fotboll". Att bete sig som en orch (inte alla så klart)? Jag har ingenting emot fotboll. Det är kul att heja tillsammans och bli exalterad. Men när blev fotbollen det mest osportsliga som finns?
