Det känns skönt att kroppen har hämtat sig efter missfallet. Mensen är tillbaka och jag känner mig glad. Men – jag känner att jag blev så sjukt skraj efter missfallet. Jag har blivit feg. Men det kanske är en vanlig känsla efter missfall? Jag är så rädd att något liknande ska hända, eller något ännu värre, om jag blir gravid igen... Jag tror att det hade varit lättare om man hade en partner som att gå igenom om allt med. Att vara i en graviditet själv är rätt tufft. Och speciellt när man har en liten person som man vill vara världens bästa och gladaste mamma till. Men jag har inte lagt ner inseminationsplanerna helt. Problemet är ju bara att den biologiska klockan tickar på och kanske inte gör det så länge till. Jag är så himla rädd att jag i framtiden ska ångra att jag inte skaffade fler barn, att jag inte försökte tillräckligt mycket. Det är det jag jag grubblar på typ varje dag... I morgon drar jag till Spanien på en hälsoresa i en vecka, det ska bli skönt att hinna tänka lite under den tiden. Ha en härlig lördag!
