I förrgår natt vaknade jag, vände huvudet åt andra sidan på kudden, och kände hur hela rummet snurrade framför min ögon. Tänk som att åka en av de värsta attraktionerna på Grönan. Typ så. Jag försökte att resa mig, men kunde inte gå eller sitta upp. Till slut lyckades jag ta mig till toaletten, men blev så yr att jag spydde. Och eftersom jag inte kunde fokusera synen så kunde jag inte ens googla mig fram till en lösning eller sjukvårdsupplysningens nummer. Och så fort jag vände på mitt huvud, när jag låg ner, så blev det samma panikyrsel igen. Så vad gör man när man är ensam hemma och får panik över att man inte ens kan vrida sitt huvud eller ställa sig upp och bara vill spy? Hur mycket det än tog emot så var 112 de enda jag kom på att ringa, hur mycket det än tog emot att slösa upp deras tid och resurser (jag är en sån där person som aldrig vill ha sjukhushjälp hur sjuk jag än är). Kvinnan på 112 verkade i alla fall tycka att läget var så pass seriöst att skicka en ambulans för att kolla läget. En man och en kvinna kom, satte mig i ambulansen och körde till akuten. Blodprov togs och jag kräktes framför den mycket heta ambulanskillen... Efter 10 timmar på akuten med EKG-tester, röntgen, med mera så tror de att jag fått Kristallsjukan. Har ni hört talas om det? Tydligen små kalkkristaller som lossnar i innerörat och påverkar balansen intensivt. Jag kan säga att det här var något av det vidrigaste jag varit med om. Speciellt när man är själv hemma och får panik över att man inte vet vad som händer. Vilken jäkla ångest. Som tur var så var Lilo hos sin pappa och slapp uppleva hela grejen. Är det någon av er som läser det här som har fått Kristallsjukan? Och i så fall har den kommit tillbaka? Jag är livrädd att det ska hända igen och att jag svimma av när jag är själv med Lilo. För övrigt, vad är oddsen att min kompis Anastelle är på besök på samma sjukhus just när detta händer (tack för att du satt med mig så många timmar, älskade kompis, du är bäst!)?
