Jag tänkte att jag ska förklara ännu mer vad jag menar med att jag inte står ut med alla "visa-upp-sig-känslan" på gymmet. Så här. Det finns inga frizoner för oss kvinnor kvar. Var vi än går, var vi än tittar, så möts vi att av reklam, sociala flöden, tidningsomslag där kvinnokroppens ständigt pressas till att bli snyggare, sexigare, smalare... Jag är SVINTRÖTT på detta! Jag skulle vilja att gymmet (SATS är där jag har tränat) var en frizon utan att behöva tänka på hur man ser ut. Men det är det inte för mig. Gymmet har istället blivit som ett osunt instagramkonto som jag själv inte skulle följa. Det känns som att det läggs mer vikt på att man ska vara sexig än vad det läggs på vikt att faktiskt lyfta. [caption id="attachment_10885" align="aligncenter" width="1242"] Bild ur "Bara rumpor" av mig och Bettina Johansson.[/caption] Det finns en frizon kvar för oss kvinnor. EN ENDA. Vilken? Jo – badhuset! Där står vi i blandade åldrar, men alla olika kroppar och bara ÄR. Och bara får vara. Och det är precis just därför min kommande bok (utkommer i början av april) handlar om det. Och för att bjuda in barnen till den här heliga frizonen. Det bästa stället du kan ta med ditt barn till om du vill att hen ska uppleva kroppspositivism är just badhuset. Barn behöver få uppleva verklighetens kroppar på RIKTIGT. Hoppas att badhusen förblir en frizon.
