Den senaste tiden har jag grubblat extremt mycket på en sak: Om jag ska skaffa ett barn till så känns det som att det är dags NU. Snart kommer jag att bli för gammal för att ens ha goda chanser att bli gravid. Så vad gör man? Ja, den enda lösningen som finns är att göra det här på egen hand – åka till Danmark och besöka en fertilitetsklinik. Och hoppas att det går vägen. Men det som tar emot är: • Orkar jag ta hand om ett barn helt själv? • Kommer min kropp att orka? Jag har fortfarande så ont i rygg och bäcken efter graviditeten med Lilo. • Hur kommer Lilo att ta det – kommer hon att känna sig utanför att jag kommer att vara med en barn jämt och att hon bara är med oss på halvtid? Många frågor. Och det är läskigt att vara själv i det här. Att inte ha tryggheten med partner som man kan dela allt med – tankar, trygghet, ekonomi, lycka, sorg... Ja, allt typ! Men ensam är stark ju? Och varför ska inte jag kunna få ett andra barn bara på grund av att jag inte har ett förhållande? Jag vill ha samma möjligheter som alla som är i par! Ja, här står jag nu – i valet och kvalet med en väldigt stor fråga. Om jag väljer att göra det här så är första steget att ta en mängd prover under nästa mens för att sedan boka ett samtal med kliniken. Och det kan jag väl börja med – att ens se om det finns en möjlighet för mig att få ett barn till?
