Igår var jag och mina vänner och alla våra barn på en liten färja ut på en ö här i Spanien. Bredvid oss satt ett brittisk par i cirka 40-års ålder som hade en dotter på cirka 1,5-2 år. Dottern var jätteglad och nyfiken på allt i båten och hade svårt att sitta stilla - som alla barn i den åldern.Då paret inte ville ta med henne för att upptäcka båten utan bara sitta på sina lata häckar så spände de istället fast henne hårt i hennes vagn. Hon fick panik, skrek allt vad hon kunde i nästan en halvtimme. I ungefär 40 grader. Vi andra, plus många andra föräldrar, gick ut på däck så att barnen fick svalkas i vinden (det fanns flera skuggplatser). De brittiska föräldrarna blev kvar inne med orden "just ignore her" till varandra. De varken tittade på sin dotter eller ens gick fram till henne en enda gång under en halvtimme. Den svettiga lilla dottern skrek vidare i panik... Det här kändes liksom som en missförstådd Anna Wahlgren-metod! Vad tycker ni? Är det inte rätt brutalt att spänna fast sitt barn och nonchalera det helt? Jag hade sån lust att fråga dem vad de höll på med, men det är ju svårt att veta när man ska lägga sig i andras föräldraskap och inte...
