I går var jag ute till klockan fem på morgonen. Och jäklar vilken konstig känsla att gå hem till fågelkvitter. Det var sjukt längesen jag gjorde en all nighter, säkert två år sedan då Lilo inte ens var en spermie. Och jäklar vad kul jag hade. Men – är det inte märkligt – att så ofta känna nån sorts skuld när man är festglad och klunkar öl? Jag vet att jag inte är en dålig morsa som gör det, men i bakhuvudet maler den där tanken av dåligt samvete, att jag skulle försumma Lilo. Nu undrar jag: känner ni igen er? Är det någon skillnad på mig som singelmorsa och någon som är sambo? Och känner pappor likadant? Eller är det här ett kvinnligt drag som har något med moderinstinkten att göra? Jag har grubblat över detta i dag. Alla föräldrar behöver i alla fall få roa sig utan kids ibland.
