Jag skrev ju nyligen om hur sociala medier ofta ger en ångest – och är man inte trygg och nöjd med sin kropp så kan ju andras kroppsbilder och inlägg verkligen sänka ens självförtroende. Speciellt efter att man har fått barn. Jag fick Lilo för 3,5 år sedan och jag har fortfarande massor av fett och slapp hud kvar på min mage. Och det stör mig faktiskt inte. Jag har aldrig varit platt och kommer aldrig att vara det. Mitt mål när jag tränar är inte att bli smal och platt, utan stark och fastare i kroppen – och få lite bättre kondition. Men det är JAG, alla känner inte det jag känner, så klart. När jag kollade på instagram i morse så möttes jag av detta inlägg från Katrin Zytomierska: Och det är egentligen inte Katrins stolta inlägg som jag blir mest deppig av (fast jag tror tyvärr att inlägget ger mammor mer ångest än pepp) det är hela "skinndebatten". Katrin säger "folk här där jag bor säger att jag måste operera bort skinnet" och andra av hennes följare rekommenderar henne kirurger: "Kan rekommendera XXXXX om du beslutar dig för kniven.. han gjorde sitt yttersta för att göra magen plattoch japp den e platt". Jag säger inte att man kan störa sig på "det lösa skinnet", jag har också löst skinn, men också en massa fett som fyller ut det. Men Katrin fick barn för cirka fem månader sen. Fem månader! Behöver inte kroppen mer tid på sig än så för att kunna återhämta sig och dra ihop sig en aning? Och vem har egentligen en helt platt mage? Det är som att vi inte längre ger kroppen tid för återhämtning efter en graviditet och förlossning. Och skinnet? Jag visste typ inte att jag skulle tycka att det var ett problem innan jag läste Katrins instagram-inlägg.
