Från SVT Nyheter, Uppsala: "För två år sedan födde Uppsalabon Sadaf Mostofizadeh barn för första gången. Efteråt hade hon så ont att hon varken kunde stå eller sitta, och smärtan gick inte över. Gång på gång under de kommande månaderna sökte hon hjälp, men istället för vård fick hon höra att allt var som det skulle. – Till slut bröts jag ner mentalt. Det var en kvinnosyn som var helt horribel, säger hon. – Jag hade fruktansvärt ont, både i underlivet och i tarmarna. Jag kunde inte sitta och jag kunde verkligen inte stå. Jag var kvar på BB i tre nätter, eftersom de sa att allt såg bra ut, säger Sadaf Mostofizadeh. Sadaf ringde gynakuten flera gånger. Efter några dagar fick hon åka in akut och fick laxerande mot förstoppning. Hon berättar att hon hade ont konstant, att hon inte kunde ta hand om sitt nyfödda barn, att hon hamnade i ett mörker. Sadaf träffade fler gynekologer och läkare och förklarade att hon inte ens kunde ta en promenad, bära matkassar eller en sin nyfödda son. Svaret: De påstod att hon hade en förlossningdepression – att hon inte skulle ta det så hårt och sa: "Trodde du att du skulle gå härifrån och se ut som en oskuld?" FY FAN VILKET JÄVLA SVAR!!!! Förlåt, man jag blir galen – hur kan svenska läkare och gynekologer vara så ignoranta och okunniga när det kommer till förlossningsskador och alla problem som kommer med kroppen efter en graviditet? Något måste göras NU! Nu är inte min skada efter graviditeten alls så vidrig som Sadafs, men jag tänker inte ta att jag inte kan ligga på rygg eller sitta mer än max 1,5 timme utan stor smärta och få höra: "Varför söker du vård? Och ta en ipren och en alvedon innan du lägger dig." Tack för det rådet, din okunniga läkare – men jag hade kunnat googla fram ett bättre svar själv! Tack gode gud för kvinnor som Eva Uustal från Universitetssjukhuset i Linköping som hjälpte Sadaf (heja dig, Sadaf!) att få den operation hon väntat på!
