Det spelar verkligen ingen roll att man vet att det går över för barnet, men att lämna sin unge gråtandes på förskolan är mammatortyr! Jag vänjer mig aldrig. Att höra Lilo gråtades skrika "maaaaammma!" är som att någon kastar spjut i mitt hjärta. [caption id="attachment_7640" align="aligncenter" width="651"] Min älskade lilla Lilo.[/caption] Men jag vet inte hur ni har det på er förskola, men herregud vad jag älskar pedagogerna hos oss. Jag litar på så mycket på dem, och att de faktiskt ringer upp och säger "hon är glad och lugn nu, oroa dig inte" betyder så mycket. Det får min ångest att släppa 70 procent i alla fall. Det finns nog inget yrke som jag respekterar så mycket som förskolepedagog. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över att någon tar hand om mitt barn, leker med henne, tröstar henne, matar henne, stöttar henne, uppfostrar henne – varje vardag! De är hjältarna i mitt liv.
