"Ge fan i att älta sådant som får dig att må sämre"

En sak som påverkar mig massor i livet är svek. Jag har väldigt svårt att komma över händelser som gjort ont i mig. Nu menar jag inte små skitsaker utan svek som verkligen har satt sina ärr i kroppen. Det är som att hjärnan har kommit över dem, och förlåtit, men som att kroppen kommer ihåg. Det kanske låter flummigt, haha, min min kropp är som en anteckningsbok som minns – fast jag inte vill. Och känslan som kommer när man påminns om sveket är ju tyvärr inte speciellt härlig, utan snarare mörk och plågsam. Men det ENDA som påverkas av det är ju en själv, inte personen som svek dig. Så istället för att känna hat eller bitterhet försöker jag att nu jobba det. Jag håller till exempel på att läsa och lyssna på en massa böcker. Och den här biten, som jag tycker är bra att påminna sig själv om, är från (köplänk) "Livsregler – 21 valda sanningar för ett lyckligare liv" av Mikael Sandlin:

"Till en början är det inte konstigt, kanske är det till och med befogat, att skuldbelägga den som sårat dig. Men gångerna efter, när du ältar vad som har sagts, är det du själv som strör salt i såret. Även om andra har framkallat skadan inom dig, är det ditt ansvar att läka den. Det kan tyckas lättare sagt än gjort, men vad är alternativet? Det är bara du som drabbas om du ältar sådant du inte kan göra något åt och som inte ger dig någonting tillbaka. Med retorikern Rune Rennemarks ord: 'Älta gärna sådant som får dig att må bra, men ge fan i att göra det med sådant som får dig att må sämre'.” Kanske lättare sagt än gjort – men så bra råd.