Jag var på dejt igår. Jag tvingade faktiskt mig att gå. För att den här personen kändes alltför intressant att inte träffa. Jag hade egentligen inte tänkt att gå på en enda dejt till på tusen år eftersom jag varit så less på män (alltså, de på Tinder, osv). Men det är ändå läskigt med blindates. När man bara sett en bild på personen, och messat lite, så vet man ju inte riktigt vad man har att vänta sig. Det kan ju bli a match made in hell. Man vet ju aldrig. Och då står man där och inte vet hur man ska tackla situationen. Men det här var en bra dejt. Hans profilbilder stämde överens med verkligheten. En så viktig grej ändå. Attraktion är ju ändå det första steget, hur ytligt det än låter. Jag ju vill inte heller att någon ska tro att jag är snyggare än vad jag är i verkligheten. Risken är stor att man gör någon besviken då. Varierade profilbilder är grejen! Och så personligheten. Ja, jag gillade honom. Han påminde lite om mig själv. Och jag gillar ju mig själv. Det enda jag ogillade var att han refererade frukt och nötter i ugn som "en paj". Nej, en paj har pajdeg. Ingen kan lura mig när det kommer till bakverk.
