Okej, jag vet inte var ska börja... Det ges ut så mycket böcker – en del briljanta, en del bara fördummande och flummigare än Kristina Lugn på opium (kan jag tänka mig alltså). I dag har jag skumläst ett ex av nya boken "Öppna dörrar" . Det "sektiga" omslaget fick mig att reagera, så jag läste det medföljande pressmeddelandet till boken: "Liv Eriksson (författaren) vet vad hon pratar om. Hon födde alla sina barn hemma – och utan smärta". Herregud. Jag tänker att denna kvinna är 100 år gammal och har hennarött hår. Jag har inte helt fel (förlåt, alla med hennafärgat hår). Liv tror alltså inte på smärtstillande eller ens på smärta... Jag läser vidare: "Allt är under kontroll och jag känner tacksamhet över hur följsam min kropp är. En fullständig centrering och visualisering av hur hela förlossningen ska gå till är nu verklig. Helt obruten, jag blir inte störd, hemmets lugna atmosfär känn som bomullsvadd och stöder mig i framfödandet." Min kommentar: Bomullsvadd? Bomullsvadd? Bomullsvaaaaaaaaaadd?! Wtf? "Det är bara så att jag undrar varför ingen säger att det inte behöver GÖRA ONT att föda barn?" Min kommentar: Hahahahahaha, därför att det inte finns någon som inte tycker att det gör ont, för i helvete! ”Nu har det tydligen blivit på modet igen att vältra sig i värkar och riktigt brodera ut dem. Speciellt unga kvinnor som inte fött barn beskriver hur fruktansvärt ont det gör att föda, och det är vi kvinnor som håller myten levande. Ja, det har till och med gått så långt att man helst ska föda med kejsarsnitt, som planeras in i almanackan för at passa in i karriären" Min kommentar: Myten? Nej, den enda som är en myt här är Liv själv – hon och lika gamla Lochnessodjuret – som ingen egentligen tror på. Nej, här är du bara en usel förlossningscoach, Liv. Liv Eriksson – utan hennafärgat hår.
