I går brast för mig. Det var som att all historia av usla förhållande och dåliga dejter bara sköljde över mig som en vidrig våg. Jag kunde inte sova och hela dagen har jag haft gråten i halsen och nästan mått illa. När jag dejtar/tindrar/chattar med någon förutsätter jag ingenting, det som händer händer – det kan leda till kärlek, det kan leda till sex eller så kan det leda till just inget alls. Det enda man kan begära av den men träffar/hörs/chattar med är att man blir behandlad och bemött med respekt. Men jag märker att jag är naiv. För det är inte så verkligheten är. Jag känner mig ledsen över det. Om man inte ens får uppleva bra dejting – ja, då börjar man ju tveka på att man någonsin ska få uppleva kärlek igen. Suck.
