Nästa vecka ska jag som sagt ha ett samtal med kliniken angående hur hela IVF/inseminations-processen ser ut, men redan nu funderar jag på en fråga som kanske är den viktigaste av alla: Ska man välja en kontaktbar eller icke kontaktbar donator? En "icke kontaktbar" donator är alltså en spermadonator som för alltid är fullständigt anonym för föräldern och barnet. Ett barn som kan bli resultatet av behandlingen får aldrig veta donatorns identitet, och donatorn får aldrig veta vem som insemineras med hans sperma, eller vilka barn som föds efter behandlingen. En kontaktbar donator har ingått ett avtal med spermabanken om att donatorbarn via spermabanken kan få veta (om man vill) donatorns identitet efter att de har fyllt 18 år. Den kontaktbara donatorn har inga juridiska förpliktelser eller rättigheter i förhållande till barnet. Hur ska man egentligen tänka här? Så många tankar!!! Ska barnet ha rätt att veta vem donatorn är? Finns risken att hen går och har en föreställning om att hen ska få träffa (och längta?) efter att träffa en person som egentligen inte har något annat med barnet att göra än att ha bidragit med sperman? Eller ska man ha en icke kontaktbar person – och därmed ta bort rätten för barnet att få vem egentligen hens gener kommer från? Inget av de två valen känns självklara för mig. Samtidigt som jag inte vill ta bort rätten för barnet att få veta vem som står bakom spermierna så vill jag ju inte att barnet ska tro att det finns en pappa därute och skapa någon sorts drömbild av honom. Jag kommer ju att vara den enda föräldern som barnet har. Ja, ni fattar dilemmat... Jag vill bara mitt framtida barns (som förhoppningsvis blir till) bästa utan att veta vad som just är bäst.
