[caption id="attachment_6991" align="aligncenter" width="720"] Tänk att ha en till sån här liten gullunge! Det vore ju bara så magiskt om Lilo fick ett syskon![/caption] Rent praktiskt skulle jag kunna vara gravid om lite över två veckor! Det känns helt fantastiskt. Och och nästa år skulle Lilo kunna ha ett syskon – så kul! Samtidigt som jag måste inse att det ofta inte går vägen de första försöken, men jag hoppas ju! Viktigt är nu att kliniken kan förbereda sperman inför insemineringen och då kommer valet om kontaktbar eller icke kontaktbar donator. Och nu har jag valt: kontaktbar donator. Jag tycker inget av alternativen är rätt eller fel, jag har bara lagt ihop mina känslor, värderingar och viss efterforskning och kom fram till att det valet känns mest rätt för just mig. Som mamma, som person. Och sen kan jag ju bara hoppas att mitt framtida barn tycker att jag gjorde rätt. Så barnet har alltså rätt att kontakta donatorn om hen vill vid 18-års ålder. Men det är ingen pappa som kommer att finnas där. Utan just en donator. Det kommer att vara viktigt att förmedla detta till barnet på bästa sätt. Och det kommer jag att sätta mig in i så fort jag blir gravid (tar i trä och hoppas!).
