Jag är ju verkligen ingen förälder som är rädd för socker. Och med det menar jag att jag tycker att det hör till med någon bulle/glass/lite godis då och då och fredagsmys och lördagsgodis. Jag skiter ganska mycket i e-nummer, eko-produkter och så vidare när det kommer till godis. Och ja, barn vill ha annat än russin och äpplen i sin fiskdammspåse. Kalas ska vara kalasigt! [caption id="attachment_9942" align="aligncenter" width="1512"] Lilo på Mallis-resan.[/caption] Men ett överdrivet sockerintag känns bara så onödigt. När jag var på Mallorca i somras så blev jag nästan lika chockad över vad många barn fick äta till frukost (det var buffé). Fem muffins och en milkshake typ. Och här kommer ett dilemma som ni kanske kan hjälpa till med: en väninna till mig har nämligen ett problem. Det är så att hennes sons bästa kompis (de är 8 år) får äta bullar och glass varje dag hemma. Och eftersom hennes son är hos dem så ofta så blir han ju också bjuden på alla godsaker – så klart. Men min väninna är inte okej med detta, men vet inte riktigt hur hon ska tackla problemet. Hon vill ju inte kränka föräldrarna och hon vill inte de ska känna någon skuld i att de gett hennes barn (och deras egen son) så mycket sötsaker. Jag känner själv att jag hade sagt till, men som min väninna vet jag inte heller exakt hur jag skulle säga det. Man vill ju inte få någon att känna sig dum, men samtidigt vill man ju hålla på sina egna regler som förälder....
