Den här bilden (under texten). Jag har tänkt mycket på den, hur personens offer måste ha reagerat när de sett den. Deras förövare, Niklas Lindgren, också känd som Hagamannen, fick vid ett tidigare tillfälle hänga med sin familj, käka, gå på museum. Tänk om hans offer hade träffat honom på gatan här? Nu är det ännu värre, så de flesta vet så ska den här mannen som våldtagit flera kvinnor (från 14 år till 41 år) och utsatt dem för brutalt våld, släppas fri igen. Och han är sur för att han inte får återvända till hemstaden Umeå, han ville röra sig fritt där. Hagamannen, Niklas Lindgren, är sur... Hagamannen, som misshandlat, våldtagit, bitit av öron och lämnat sina offer att dö. Han är sur. Hans familj har inte lämnat honom, han släpps fri trots att han bedöms som farlig och att det finns "hög risk" för återfall, han kan röra sig fritt. Men han är upprörd för att han inte får återvända till den stad där han våldtagit alla kvinnor. Niklas Lindgren är sur, jag är mållös: över svenska rättssystemet, Niklas förlåtande anhöriga och framför allt Niklas Lindgren. Jag hoppas att han aldrig får en anledning att le igen.
