En lustig grej tycker jag. Ibland blir folk provocerade över att jag säger att jag har en “normal” kropp, de tycker helt enkelt jag är för tjock för att säga så. Och när jag kallar mig kroppspositivist blir folk irriterade över att jag inte är tillräckligt tjock. Men hur smal eller tjock får egentligen en kroppspositivist vara? Vem bestämmer det? Ingen äger ordet kroppspositivism. Just för mig handlar hela begreppet om att hylla olika kroppar, och inte vara slav under hitte-på-ordet: idealkropp. Och det behövs fler kroppspositivister och jag hoppas verkligen att och unga tjejer (och killar) hänger på i kampen om att skapa en förändring i detta samhälle som präglas av fettförakt (Hej Katrin Z!). Jag tillhör inte segmentet av den så kallade idealkroppen. Jag har en helt vanlig kvinnokropp med valkar, celluliter och fett. Liksom så många andra – smala som icke smala. Och jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om ifall det är någon som tycker att jag inte ska visa magfettet som hänger över mitt ärr från kejsarsnittet eller att jag har en gropig rumpa. Min kropp funkar för mig och den ska fasen inte gömmas undan någonstans för att den inte hör till “idealet”. Kroppspositivist eller inte – SNÄLLA om du hör till segmentet som skäms över din kropp – sluta genast. Gå inte miste om friheten det är att inte noja sig över din kropp på stranden, på gymmet, i sängen – ja, överallt! Missa inte Feminas artikelserie om #kroppspositivism, på den här samlingssidan hittar du alla nuvarande och kommande artiklar.
