Jo, jag tänkte berätta hur jag och NB (ja, han får bli nämnd med sina initialer här än så länge...) träffades. Here's the short story. Jag har ALLTID tyckt att NB varit så het. Alltid. Han har liksom en energi kring sig som är så tilldragande. Vi har sett varandra så många gånger under den tiden jag hängde ute (läs innan barn) och typ hälsat på varandra och snackat vid några tillfällen. Och nu, några år efter den här tiden har jag inte tänkt så mycket på honom eftersom jag alltid trott att han haft flickvän, att det aldrig har funnits en chans för mig liksom. Hur som helst, anledningen till att vi "hittade" varandra nu är rätt lustig och av en slump: För en tid sedan var jag med i helgpanelen i P5. Jag hade nästan tänkt att ställa in för det var den enda lediga dag jag skulle haft på typ tre veckor och jag hade bara planerat på att sova, äta, sova, äta... Ja, ni allt det där man längtar efter när man stressat med jobb och är barnfri. Men jag bestämde mig ändå för att dra dit och det blev massor av skratt och bra stämning i studion. Precis då sätter sig NB i sin bil och försöker att hitta en radiokanal han vill lyssna på. Han råkar scrolla förbi P5 och hör att det är jag på radion. Genom bekanta letar han upp mitt nummer och skickar ett mess där han frågar om vi inte ska hitta på något nån dag. Och jag vill inte verka för ivrig och väntar i alla fall några timmar med att svara (gud, vad larvigt av mig). Och sen ses vi och äter en middag (älskar att vi älskar att äta bägge två) och eh, ja, vi klickar om man säger så. Nu, en tid efter, kan jag vara känna: thank god för att han satte på radion i just denna stund. Tanken av att det här som händer just nu inte skulle ha hänt gör mig nästan lite illamående. Det lustiga i det här är att jag hela tiden sagt att jag tror att jag kommer att träffa min drömman av en slump, och just nu känns det som att det blev precis så! Alltså på riktigt, jag har världens bästa kille. Så snäll, fin, omtänksam, rolig, spännande, smart och så snygg. Jag nyper mig fortfarande i armen för att förstå att det här händer på riktigt. PS. Han har ok:at att jag bloggar om honom.
