Vet ni vad, det är inte så dumt att vara singel. Det är otroligt skönt att inte ha någon annan att anpassa sig efter. Speciellt när man har barn. Men visst, singelskapet har också sina nackdelar. Som idag tänkte jag att det hade varit mysigt att vara vakna upp med någon och äta långfrukost framför en skräckis (jag skulle kunna skaffa en partner bara för att ha någon att kolla på skräckfilm med, haha). Men sen tänker jag på alla par som man brukar se bråka med varandra på Ikea och känner "faaaasen, vad skönt att aldrig behöva tjafsa så där med någon". Och sen tänker jag på alla parmiddagar som pågår och då känner jag att jag är en större person som inte bjuder in folk efter om de har tur i kärlek eller inte (varför beter sig par så egentligen?). Men det är ju inte så att jag inte blir attraherad av män jag träffar. Det händer ibland. Senast i helgen. Men eftersom 99 procent av männen jag träffar i jobbet och där jag rör mig redan har en partner så är det ju bara att lägga ner den där attraktionen i fickan och slutligen förtränga den. Så i veckan har jag i alla fall bestämt träff med en dejt som jag ser fram emot. Kanske leder det inte till något mer än ett trevligt möte, men om man nån gång vill träffa någon så måste man ju faktiskt ta sig i kragen och gå ut och träffa människor. Till sist, en liten shoutout till er ensamstående morsor: ni är så jäkla grymma. Jag tror inte de flesta förstår hur det är att vara ensam med barn – jämt (jag är ju det bara hälften av tiden). Jag märker nämligen hur många som klagar hur jobbigt det är att ta hand om ett barn/barnen några dagar när deras partner är bortrest – och då tänker jag på er – att ni gör det jämt utan ens klaga. Om det är någon som har rätt att klaga över sin tuffa tillvaro så är det just ni. Ha en skön söndag alla – och glöm inte att bjuda in även singelmammor på era middagar! Blandat är roligast.
