Det är inte mycket jag minns från min förlossning. De starkaste minnena, utöver när jag fick hålla i Lilo, är när de satte i ryggmärgsbedövningen, känslan i magen när de plockade ut Lilo genom snittet och spyan jag la efter att Lilo kom ut, haha Men alla förlossningar är ju olika och tack gode gud att man får så bra vård efter allt man gått igenom (tack Ia på BB Stockholm som var ett fantastiskt stöd i massor av panik). Hur som helst – jag hade ju aldrig räknat med att bli snittad, men hade jag haft ett planerat kejsarsnitt så hade jag varit mer förberedd för vad det innebär, exempelvis genom Kejsarsnittsguiden, som gjort en miniintervju med mig. Om jag skulle få barn igen (väldigt liten möjlighet), så skulle jag välja kejsarsnitt alla gånger. Min kropp fungerade ju helt enkelt inte för en vaginal förlossning och jag skulle aldrig vilja utsätta min kropp för samma stressiga situation igen som innan kejsarsnittet. Men jag skulle vara mer förberedd.
