Jag undrar ibland hur folk uppfattar mig. Jag skulle vilja våga berätta så mycket om mig och framför allt om min ensamhet. Men ensamhet är ett skrämmande ord att använda, för jag vill inte att folk ska tro att jag är en loser, helt enkelt. Men faktum är att jag är ganska ensam. Jag blir sällan medräknad på parmiddagar, eftersom jag är singel. Och jag blir inte ofta inbjuden till singel/fest-grejer eftersom jag har barn. Jag hamnar lite i twilight zone. Känner ni ensamstående föräldrar igen er? Jaja, nu ska frossa i choklad. Happy saturday!