Lilo och jag kanske inte är så lika i utseende, men i personlighet? Ja, hon är en liten kopia av mig – på gott och ont. Det finns så klart en mängd egenskaper man sitter på som man inte vill att att ens barn ska få, men också de som som gör att man synkar så otroligt bra med sitt barn. Och humorn! Jag och Lilo har så lika humor. Vi kan vika oss av skratt till saker som ingen skulle skratta åt. Typ som jag och min brorsa brukade göra när vi var yngre. Och jag älskar att Lilo tycker att jag är en rolig mamma. Jag hatar visserligen att leka, men jag älskar att spela tv-spel, skrämmas och berätta sagor. Häromdagen sa hon "mamma, det känns som att du aldrig kommer att bli gammal". Jag tog det som en komplimang och hoppas att jag inte blir en sån där mamma som pratar mest om livets svårigheter och tråkigheter. Jag vill ju att Lilo ska vilja komma till mig även när jag är svingammal – och ha kul med mig! Den här bilden har Lilo tagit på mig. Jag sa att man får passa på att breda ut sig extra mycket nu när inte så många åker i kollektivtrafiken – ni vet så där som män brukar göra till vardags.
