Jag och Lilos pappa byter på fredagar. Och visst finns det massor av fördelar med att ha varannan-vecka, men jag kan säga att efter några dagar utan Lilo har jag nästan lite ont i hjärtat eftersom jag längtar så mycket efter henne. Och speciellt efter Lilos skratt, finurlighet och gosighet. Och hon är bestämd och har en stark vilja. Exempelvis får jag inte ta en bild på henne så ofta. Och det respekterar jag fullt ut. De här två bilderna tycker hon är okej att jag lägger ut. Och jag tycker verkligen att de speglar hennes personlighet. Hoppas aldrig att hon börjar klä sig lika tråkigt som jag (typ alltid i svart) och hoppas att hon aldrig slutar att ha roligt i livet och tycka om sig själv så mycket som hon gör. Jag ska göra allt jag kan för att få henne att aldrig klanka ner på sig själv – och få henne att fortsätta att skratta så där som bara hon kan.
