I går gjorde jag en intervju med skådespelaren Alexander Salzberger för mama. Och något vi pratade mycket om är om man verkligen måste älska sina föräldrar? Det tycks som att det är något allmänheten menar att man måste, att man ska förlåta allt som har hänt – hur dåligt man än har behandlats av en förälder. Varför? För att man delar DNA? Och av en slump råkade jag i morse titta på Nyhetsmorgon precis när min bloggkollega, retorikern Elaine Eksvärd, medverkade och sa att det som svenskar tycker är det absolut jobbigaste samtalet att ta är att just bryta med en familjemedlem. Varför anses så tabu att göra det!? I Elaines fall svek hennes pappas släkt henne när hon tog avstånd från sin pappa – och tog hans parti fast han gjort det värsta tänkbara mot sin dotter. För mig betyder blodsband inte ett skit om man inte beter sig som en förälder – en person som vill sitt barns bästa. Och varför ska man acceptera en dålig förälder bara för att "man borde"? Alexander har sedan länge brutit med sina föräldrar och i november kommer hans bok "Kicktorsken" som handlar om just hans uppväxt som varit allt annat än lätt. Läs den – och om du inte har läst Elaines bok "Medan han lever", läs den med – hur vidrig den än är... Till sist: Jag kommer att göra allt för att aldrig svika Lilo. Allt. Det finns inget viktigare för mig än att hon mår bra. Och tycker hon att jag sviker henne på något sätt – kommer jag göra allt för att ändra på mig. En förälder ska vara ens trygga punkt i livet – vad som än händer.
