I dag har jag haft mitt samtal med kliniken jag ska inseminera mig hos. Ett riktigt bra samtal om barn, framtid och det praktiska. Och jag har ju trott att jag behöver IVF (provrörsbefruktning) för att detta ska fungera, men hör och häpna – med mina värden, ägg, och att jag fått Lilo för bara tre år sedan gör att de tror att jag kan bli gravid med bara insemination! Jag känner mig som SUPERWOMAN! Och så tacksam! Jag kommer att testa med bara inseminering de två första gångerna och om inte det skulle fungera så blir det IVF-behandlingar. Så vid nästa ägglossning (som man kollar hemma med ägglossningstest) så är det jag som åker med ilfart över bron! Det betyder också att det är nu jag måste bestämma mig för kontaktbar eller icke kontaktbar donator. Och sen måste jag också bestämma mig för hur han ska se ut (inget tvång) – ska personen vara blond eller mörk, ha en viss ögonfärg och vara vid en viss längd. Så mycket nu! Återkommer snart här på bloggis hur jag tänker kring donatorn... Och mina val.
