...skulle ju Lilo sova i sitt eget rum, i sin egen säng. Jo, men hur gick det då efter första natten? Ehhhh, jo, typ så här: Lilo: Mamma, jag vill inte sova i min säng. Jag vill sova i din säng. Jag: (Jag tittar på Lilos lilla gullansikte) Okej. Det går alltså inte alls. För att jag kan helt enkelt inte säga nej. Och så tycker jag att det är så fruktansvärt mysigt att sova med Lilo. Men snart kanske jag måste låta M få sova kvar även när jag har Lilo. Och jag kan ju inte låta honom sova i soffan... Eller?
