Jag hittade de här gamla bilderna från min graviditet. De är tagna en vecka innan Lilo föddes. Och när jag tittar känner jag bara: vad kroppen är mäktig ändå. Tänk att den klarar av att baka, bära och föda ut en person! Så varför är vi så hårda mot våra kroppar efter vi har fått barn? Och varför får det inte synas att vi har fått barn? Kroppen behöver ju tid för att återhämta sig så varför låter vi inte vara den göra det utan stress? [caption id="attachment_10548" align="aligncenter" width="717"] Cirka en vecka efter förlossningen.[/caption] [caption id="attachment_4751" align="aligncenter" width="1023"] På plåtning för mama cirka 1,5 år efter att Lilo föddes.[/caption] För mig är det självklart att det syns på min kropp att jag har fått barn. Jag känner inget behov att ha en platt mage utan spår efter min preggo-mage. Livet liksom! [caption id="attachment_7337" align="aligncenter" width="1000"] Plåtning för mama våren 2017.[/caption] [caption id="attachment_9376" align="aligncenter" width="2973"] I april.[/caption] Nej, jag kommer aldrig att komma tillbaka till kroppen jag hade innan jag fick barn. Men jag ser heller ingen anledning till att göra det. Jag är istället tacksam att min kropp har återhämtat sig så bra med åren. Jag har aldrig bantat efter graviditeten, aldrig toktränat eller förbjudit mig själv från att äta något jag är sugen på. Min kropp är min vän, inte min fiende. Taco hej!
