I går kväll hände det äntligen – stickan visade en glad gubbe och just nu sitter jag på Arlanda och väntar på att flyget ska gå till Köpenhamn! Jag har en tid på kliniken klockan 13. Och jag är så lugn... SKOJA BARA! Jag är svinnervös. Det går ändå inte att komma ifrån att det känns lite konstigt (men ändå bra) att en främmande persons sperma ska in i mig. Om jag vill kommer jag att få veta några saker om donatorn som valts ut till mig innan vi sätter igång med processen (längd, ögonfärg och hårfärg). Det jag känner att jag är mest nyfiken på är om hans säd använts tidigare och faktiskt gjort någon gravid. Man vill ju gärna ha en viril donator! Återkommer lite senare om hur insemineringen gick (hoppas kunna ta lite bilder). Håll tummarna för mig nu!
