Fyra dygn senare och äntligen hemma igen! Ett par timmar innan vi skulle åka hem fick jag än riktig panikstressattack. Tänk om nåt händer i bilen? Hur ska jag kunna skydda henne? Tänk om hon blir sjuk? Orosmomenten gjorde mig helt spyfärdig och jag kunde inte sluta tjura. Tack och lov för de grymma barnmorskorna på BB Sthlm. Så enormt stödjande och peppande. Nu är vi alla fall hemma och baby ligger i min famn och sover lugnt. Puh. I morgon, när jag tagit mig ut denna dimmiga tillvaro, ska jag gå igenom förlossningen i huvudet. Är fortfarande helt groggy av upplevelsen. Jag vågade inte dra upp mössan på henne under bilfärden (hon sov hela vägen). Var så rädd att hon skulle börja gråta.
