Jag är inte rädd för speciellt mycket, men en sak freakar ur mig totalt: spöken (ja, jag hör hur barnsligt det låter)! Jag vågar inte ens kolla på "Det okända" själv. Men har jag sällskap av någon så älskar jag att bli skraj till skräckfilmer och så. Men på egen hand är jag en jävla tönt. Och en sak jag verkligen tycker är jobbig, det är när Lilo skrattar och ler åt nånting bakom mig, det ger mig kalla kårar. Som i morse: Jag sitter i soffan med Lilo framför mig, hon tittar på något bakom mig och rör blicken och börjar tokskratta. Sen byts det kanal på tv:n! Jag tror att jag har satt mig på kontrollen, men den ligger två meter bort. Sen går vi ut och promenerar (jag kände mig tvungen för att det var fint väder, hade hellre legat i soffan och käkat chips och kollat på OS). När vi sedan kommer hem igen och går in i sovrummet så börjar två av spotlightsen i taket att blinka i typ två minuter och sedan slocknar den ena. Jag ringer Terry som säger: "Det är säkert bara nåt glapp, jag kollar på det nästa gång jag kommer hem till dig, men det där med kanalbytet låter lite konstigt...". Nästa gång? Jag vågar inte ens gå in i sovrummet! Snälla, säg att det inte bara är jag som är så här?! Jag är också rädd för skog (efter "Blairwitch") och clowner ("Poltergeist" och "Det"). Medium i "Det okända".
