Att Markiz börjar att närma sig sin förlossning har fått mig att tänka tillbaka så mycket på min egen förlossning och den rädsla jag hade för att det skulle bli ett kejsarsnitt. Men så här i efterhand minns jag att jag bara kände: vad som helst bara babyn kommer ut! Det känns ju verkligen som att det finns både för- och nackdelar med kejsarsnitt. Det är ändå coolt hur kroppen "glömmer" bort tuffa händelser i livet. Idag hade jag inte varit rädd för ett kejsarsnitt, fast jag verkligen har fobi för blod och nålar. Idag rotade jag fram några bilder från min förlossning: Det här är innan jag fått epiduralen, minns faktiskt inte ens om lustgasen hjälpte, men jag antar det eftersom jag inte minns så mycket, haha. Jag minns att de till och med på BB trodde att det en STOR bebbe i min mage – men herregud vad mycket vatten jag hade! Har ni sett en elefant kissa någon gång? Så såg det ut när vattnet gick (i två omgångar). Lilo har precis blivit urplockad. Själv ligger jag och spyr i detta moment! 3,5 kilo Lilo sträcker sig lite bara. Lilo blir väl omhändertagen av personalen. På med den lilla mössan. Ligger och vilar efter den tuffa resan ut genom mig. Kolla på de skrynkliga små tassarna! Herregud vilken känsla att bara få ligga här bredvid henne. Så mäktig! Väl hemma!
