På tal om Kamratposten (inlägget nedan). Har ni sett deras nya undersökning? Så otroligt deppigt att det ser ut så här: få barn pratar inte med sin pappa när de är ledsna. De vänder sig hellre till ingen alls framför sin pappa! Det är ju inte klokt. Vad handlar det här om egentligen? Att pappor inte är med i vad som händer i barnens liv – eller vågar inte pappor prata om känsliga saker? Jag tror mycket handlar om mansrollen – att pappor inte känner sig bekväma med att vara känsliga med sina barn. Och om det är så måste det ju bli en förändring. Speciellt i ett av världens mest jämställda länder. Jag tror verkligen att fler pappor borde ta ut mer föräldraledighet för att stärka banden med barnet från start. Siffrorna ser nämligen deppiga ut även där. Fördelningen ser ut så här: mammor tar ut 72,4 procent och pappor 27,6 procent (2017). Fy fasen vad deppigt att inte kunna trösta sitt barn. Ingen pappa vill väl ha det så här?
