Lilo har varit väldigt tydlig med hur hon skulle se ut idag. Det skulle vara: ”fluffkjol”, ”gospäls” och glitter i håret. Och jag har hela tiden trott att alla barn på förskolan skulle klä sig som de ville, och inte i traditionellt klädda i lucialinne, tomtedräkt eller som pepparkaka. Men när vi kom till förskolan idag så var Lilo den enda som inte hade ”lussekläder”. Och direkt känner jag en klump i magen över att hon ska känna sig utanför eller att andra barn ska påpeka varför hon inte klätt sig som dem. Så jag tar henne åt sidan och kör mitt vanliga peptalk om hur bra det är att man har sin egen stil osv. Och Lilo har verkligen en egen stil - som jag uppmuntrar i alla lägen. Men sen inser ju att det är hos mig det sitter. Lilo är helt obrydd om att hon inte ser ut som de andra! Hon tycker ju att hon själv ser absolut coolast ut. Och med känslan lämnade jag sedan förskolan - jag är så jäkla stolt över min dotter som ofta går emot strömmen. Och så började jag lipa. Mitt mammahjärta svämmade helt plötsligt över av känslor. Bara så där. Jag är så stolt över min dotter så jag nästan spricker!
